Satans jävla skit

De har hittat en tumör bakom pappas öga.

En tumör. I min alldeles egna pappa. Hur overkligt är inte det? Pappa har klagat över synbortfall en tid. Han tittar på TV med ett öga och ser inte stora bokstäver. Efter ett besök hos optikerna konstaterade han att pappas syn försämrats med över 20% på mindre än ett år vilket är fel fel fel och gav rådet att gå till en ögonläkare. Tack vare den privata sjukvårdsförsäkringen mamma och pappa har så fick han en tid på Sofiahemmet här i Stockholm igår (de bor i Dalarna och där är väntetiden till ögondoktorn tre månader). Pappa går in själv, blir undersökt och mamma väntar utanför. Jag vet att han skulle bli undersökt 13.00. Klockan 13.27 ringer mamma och snyftar fram att de hittat en tumör bakom ögat. Sen vet de inget mer. Positivt inställd som man är matar man fram "Det kommer att gå bra mamma... Det finns så skickliga läkare nuförtiden... Vi ska inte tänka det värsta på en gång" i telefonen till mamma. Men i bilen på väg hem trillar min polett ner. Vafan! En tumörjävel bakom farsans öga!!! Min farsa! Skogshuggarpappa med rött hår och mustasch som sågar ner träd hela dagarna och inte ens är 60 bast. Pappa som varken röker eller snusar utan lever hyfsat sunt. Får också en lätt panikkänsla att jag vill veta NU PÅ STUBINEN vad det är för typ av tumör. God? Elak? Storlek? Moder? Dotter? Och så vidare... all denna väntan på svar... *gah*

I morse klockan 09.00 fortsatte undersökningen på Falu Lasarett. Klockan 10.21 ringer mamma och säger att de inte har tillräckligt med utrustning för att fastställa allt utan han ska TILLBAKA TILL STOCKHOLM så fort som möjligt och undersöka tumören på St Eriks sjukhus.

Så just nu är vi inte klokare än så. Fortfarande denna förvirring och blandade känslor som rusar runt i kroppen. De vet att det är ett födelsemärke inne i kroppen som växt och trycker på gula fläcken i ögat, därav synbortfallet. Plus att resten av kroppen ska undersökas så det inte ligger någon till tumör någonstans och gömmer sig.

Tumörjävel! Vet hut!