Träningsvärk

Igår var vi på kalas hos en av Vackre Mannens barndomsvänner (den enda av hans vänner som är konstnärlig, musikalisk, snygg och snäll på samma gång - där ni tjejer, "go for it" säger jag bara!). Det blev en snabbvisit eftersom vår yngste medlem i familjen inte pallar att vara uppe så länge på kvällen (bara det att behöva väcka stackaren på morgonen för att dra iväg honom till dagis är inte roligt).

Det var ett mycket trevligt kalas iallafall. Lilleman fick leva rövare ett tag och vrida/trycka på nya knappar, röja runt och upptäcka en lägenhet han inte varit i innan. Lycka! Lycka var det också när han, sista timmen, upptäckte att det gick att använda en av stolarna till rutschkana. Han drog sig upp själv på stolen, satte sig tillrätta, tog mig i handen och hoppade/gled ner på golvet under höga skratt och tjut. Sista kvarten avancerade Lilleman ett steg till, han släppte min hand och bet i den istället med en min av skräckblandad förtjusning medans han hoppade själv ner på golvet. När vi sedan skulle bryta upp från det trevliga sällskapet och bege oss hemöver för att försöka få Lillen i säng så delade han absolut inte vårt förslag. Högröd, svettig, gallskrikandes och sparkandes fick vi bära ut honom i hallen. Napp, kram och insikten om hur trött han var fick honom tyst till slut och ögonen började rulla i huvudet *Zzzzzz*. Jag gissar att han har träningsvärk idag.

Och ja. Vackre Mannen fick lov att väcka honom i morse. Får väl höra vid hämtningen idag om han somnat på något nytt ställe (han har ju redan somnat stående, nästan på en cykel och under lunchen på en stol).