Lilleman störtdök igår. Huga säger jag bara. Han var hur glad som helst och sprätte runt i sina mockasiner och lekte (läs kastade saker). Och helt plötsligt dyker han handlöst rätt in i tv-bänken med huvudet före. Åh, vad det högg till i magen på mig. Har aldrig hört honom skrika på det sättet. Han vrålade. Shit, vad ont det måste gjort. Och vad han blödde sen. Hela munnen var full med blod som droppade ner på våra kläder. Hakan blev dubbelt så stor och blå, en saftig fläskläpp plus att han fick ett jack innanför läppen där tänderna slog i. Stackars Lilleman! Han lugnade ner sig till slut och somnade sött i sin säng, hårt kramandes sin kissekatt.
*pust*
Varför kan man inte trycka på en knapp i såna där lägen och ta allt hans onda?
"Taöverdetonda-knappen" - nu i var förälders hem
Nä. Jag vet. Barn måste slå sig för att lära sig att vara försiktiga. Men kan de inte slå sig lite lagomt bara?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar