Jag vill hinna skriva här ju!!!! Och lägga in fler bilder på söta tjejen. Men som det ser ut nu så hinner jag knappt skita eller borsta tänderna. Eller visst hinner jag.... Men det är jobbigt att göra allt under skrik och panik. Än så länge är Lillan så liten så hon vill helst vara som ett slickat frimärke på en. Ligga själv kan hon göra mellan 3-5 minuter (om vi inte är ute och går med vagnen). Som tur är så har jag gjort det här en gång innan så jag vet att den här perioden är över snart. Minns hur det var första tiden med Lilleman. Herregud. Det var svårt att se framåt och se en ljusning i all gråt och sömnbrist. Vi trodde att det typ alltid skulle vara så här. Som tur är har Lillan inga magproblem eller sådant som Lilleman hade utan hon vill bara vara nääääära. Och snaska tuuuuuutte. När Vackre Mannen sen kommer hem och kan ta över bärandet och gosandet så duger han inte. Suck! Så han får bara se hennes allra sämsta sida på vardagarna. Och gå runt och vyssja en sur liten tjej. Som tur är så dög han vid fem-snåret i morse iallafall. Då hade nämligen Katten Jansson börjat må illa av sömnbristen. Vackre Mannen fick henne att somna sött på sitt bröst och kunde sedan stjälpa ned henne i sängen (fast efter urstjälpningen vaknade hon igen såklart). Tror hon sover bra hos honom för att det inte är två mjölkstinna tits som stör. Ja ja. Fick iallafall sova mellan 00.30 och 02.30. Alltid något.
Vi har lyckats tagit oss fram och tillbaka till BVC idag. Lillan vägde 4620 gram och var 54,5cm lång. Snacka om att växa så det knakar. 600 gram tyngre på tre veckor och 4,5 cm längre på längden. Hon har redan börjat växa ur de första "bodysarna". Bara att tvätta och arkivera igen då.
Nähäpp. Nu ska jag försöka få på henne ytterkläderna för andra gången idag och stoppa ned henne i vagnen för att hämta Lilleman på dagis. Så det är bara att förbereda sig för nästa skriiiiiikattack. Hahahaha! Men se där! Nu har hon vatt tyst i 9 minuter och jag hann skriva i bloggen. Utsökt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag är så glad att du hann skriva. :) Krama om lillflickan och storpojken! Storpojkarna. Och dig själv. Puss!
Oj vad tufft du verkar ha det! Jag minns också första tiden, det var en otrolig stress att hinna allt man borde (typ duscha, klä sig, bajsa, äta) innan det började skrika igen. Och innan de fattade vad som var dag och natt! Men det ger sig. Har du en bärsjal eller bärsele som du kan bära omkring henne på dagarna?
Ja, det är skönt med nr 2 att man vet att den här tiden är över snart och att det faktiskt blir bättre. Men nr 1 var man ju så slut att man trodde det alltid skulle vara så här.
Har ett bärsele som jag brukar bära lite i på dagen men än så länge får jag så attans ont i börstryggen eftersom jag inte har nåt bra magstöd (magmusklerna är ju avskurna - he he). Annars så är det axeln eller armvecket som gäller ;-) Håller på att kolla bärsjal/bärpåse eller annan typ av bärsele med mer stöd än babybjörn och det finns ju en hel del ute på marknade. Vilken djungel!
Skicka en kommentar