Jo. Jag hann ju aldrig knyta ihop säcken i förra inlägget. Det blev akut amning på schemat istället. Det jag ville få fram är att ensamstående morsor (och farsor såklart) gör ett sjujädra bra jobb. Har ju provat på en vecka att handla, laga mat, städa och ta hand om barnen och det är slitit. När alla till slut sover och man betat av de sista sysslorna och har en stund för sig själv så däckar man istället.
Så, Vackre Mannen - jag är så glad att du är min och att vi har ett underbart liv tillsammans (och att du är på bättringsvägen ;o)). Jag älskar dig oändligt mycket och ser grymt fram emot resten av vårt liv. Mitt i alla dessa sömnlösa nätter, bäbisskrik, trotsåldersutbrott, pengabrist, tidsbrist, bajsblöjor och nappflaskor så har vi varandra och vi har knådat till två underbara och friska barn.
Älska!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar