Bronkit?!

Jahapp. Då vet jag hur det känns att vara ensamstående mamma med ett spädbarn och en vild 2.5-åring. Herregud. Vackre mannen har åkt på akut bronkit och höll tamejtusan på att "signa in" natten till lördagen. 40.4 i feber visade termometern. MED ipren i kroppen. Han däckade tydligen på badrumsgolvet fick jag höra dagen efter (en annan var nog i landet mellan amning och sömn och hade fullt upp med att styra in tutten i Lillans mun i sömnen). Under lördagen kom han iväg till farbror doktorn iallafall som skrev ut antibiotika. Märk väl att han redan varit hos doktorn redan på onsdagen som tog till klassikern "ja, det är nog nåt virus, kom tillbaka när du haft feber en vecka". Mmmm... så sade de i höstas också och då hade stackar´n KÖRTELFEBER och hade feber i 9 veckor. Och nu var det AKUT BRONKIT. Varför lyssnar de inte på vad folk säger? Alla är inte hypokondriker utan behöver undersökas. Ja shit ja.

Iallafall, lördagen var det städdag här i området och böter på 500 spänn får man om man inte deltar. Så där stod jag med Lillan i bärsele och försökte hålla Lilleman inom en radie på 150 meter samtidigt som jag sopade och krattade och försökte vara trevlig med områdets alla grannar. Sen kom grannens grabb som är jämngammal med Lilleman så då hade jag plötsligt tre ungar att hålla rätt på. Hahahaha! Sen att jag endast har 2 timmars nattsömn i kroppen sen Lillan kom till världen gjorde ju inte saken bättre. Snacka om att benen vek sig på kvällen när jag stapplade uppför trappan till sängen. Till åter en natt med maratonamning.

Men jag ska inte klaga. Jag har två friska barn och en snygg sambo som snart är frisk iallafall och vi är lyckliga. Lite mer cash på det här så är livet perfekt. 20 spänn i matkassa är ju inte så romantiskt precis.

Men det löser sig!

*katching*