Räkningar

Hur trött är man inte att betala alla dessa räkningar i slutet varje månad. Räkningar som MÅSTE betalas. Inga räkningar man kan bortse från. CSN, försäkringar, lån, avgifter hit och dit osv. Deprimerande. Inte en krona över den här månaden heller. Jo, några futtiga kronor över till mat. Men jag vet redan nu att det kommer inte att räcka. Det är på f-håret jämt, jämt, jämt. Vända och vrida på vartendaste litet öre. Typ: vilka ingredienser kan vi skippa i det här receptet så att det blir ätbart ändå? Det tär. Men havregrynsgröt är ju gott. Men inte varje dag kanske...? Det här ligger i bakhuvudet jämt och ständigt. Osäkert osäkert. Kommer det här att gå? Hur blir nästa månad? Klarar vi oss då? Visst, vi har satt oss i den här knipan själva. Hur smart är det att tjacka radhus och bli på smällen samma tidsperiod? Man blir inte rik precis av att vara föräldraledig. Men hallå, tanta på banken räknade på det där och det skulle gå bra....? Eller hur?!

Det känns som en snara som ligger runt halsen som dras åt mer och mer för varje månad som går. Hur länge ska jag gå i samma gamla ruttna kläder? Jag vill köpa nya kläder ju ju ju! Hallåååå!!!??? Jag vill gå till frissan. Jag vill köpa nya skor och ny jacka. Jag vill köpa kläder till Lilleman. Eller ja, vi MÅSTE köpa nya kläder till Lilleman. Jag vill kunna handla mat och blöjor och skithuspapper utan att känna en klump i magen. Jag vill kunna överraska Vackre Mannen med någon hemlig present. Eller bio-besök. Eller restaurangbesök. Jag vill köpa såna där coola Foppa-skor. Jag vill köpa träningskort. Jag vill, jag vill, jag vill...

När blir jag rik? Eller slippa tänka på det här jämt. Det blir rikedom för mig. Kunna slappna av liksom.

Men, det kommer att gå bra det här. Det vet jag. Vi fixar det. Det kommer att bli bättre. Men så här är det alltid i slutet av månaden när jag suttit här och lagt in alla räkningar på internetbanken - sett pengarna försvinna från kontot och haft de där skramlande örena kvar när allt ebbat ut. Då blir jag ledsen. Men sen kommer jävlaranammakänslan. Och det gillar jag! "Jahapp! Hur löser vi det här nu då?! Nä nu jääävlar!" Hahahahaha! Och så blir det som en tävling. En tävling hur vi ska klara en månad på minsta möjliga. Och vi ska fasiken VINNA!!!! *mohahahahaha*