Ettårsdag och dop

Fullt ös - medvetslös kan man säga om denna helg. Och helt underbar, suverän, rolig - allt på en gång.

Världens Vackraste Man körde triathlon på lördagen med bravur (en trettio-års present). Starkt jobbat tycker jag att cykla två mil under tävling när man endast cyklat två (!) ggr på 10 år. Och de två gångerna har infallit under de senaste två veckorna. Han simmade, cyklade och avslutade det hela med att springa. Han hade ett brett leende på läpparna när han sprang över mållinjen. Min kille... Lillemans pappa... Åh, så stolta vi var! Klart han var mör men han fixade det. Supportrar var jag, Lilleman, kollegan/vännen som anmält honom till tävlingen, min mamma och vår grannfamilj med barn och allt. Vi skrek och hejade högst av alla. Underbart! I tävlingen deltog alla möjliga från inbitna triathlonare till en gubbe med damcykel och cykelkorg.

På söndagen var det äntligen Lillemans första födelsedag. Ett helt år har han funnits i våra liv. Shit vad mäktigt alltså! Med oss denna dag var tjocka släkten och en hel del vänner med tillhörande barn. Dagen till ära passade vi även på att döpa Lilleman i kyrkan i centrum. En modern kyrka med ett stort glitterkors på väggen (till min mors förtjusning). Dopet var även det en rolig tillställning där också prästens ett-åriga dotter var med. Kyrkan var full av barn som kröp/stapplade/rultade omkring och hälsade på folk. Lilleman fick plaska i dopfunten och verkade tycka hela grejen var skoj faktiskt. Morsan grät som en liten gris redan när vi tågade in med prästen i släptåg (jag, Vackre Mannen och Lilleman) efter kyrkklockornas bånglande. Hur ska hon då palla när vi gifter oss? Hahahaha!

Dagen led mot sitt slut med fina presenter, fiskdamm för kidsen, fika fika fika, kramar, skratt och Gud vette allt. Vilken härlig dag må jag säga! Jag är MYCKET nöjd.

Behöver jag säga att det blev en hel del fikabröd över? Vissa hade dock aldrig sett ett sådant välfyllt kakbord någon gång *sträcker på mig*. Bara det gjorde det värt allt slit innan.