...satte jag mig bak med min lilla prinsessa som jag saknat så mycket. Lillan och Lillemans återseende kommer jag aldrig glömma. De bara skrattade och pussarna och kramarna tog aldrig slut. Underbart att se. Resan tog en abrupt vändning i Norrköping då bussen inte kom fram till tåget i tid. Som tur var så fortsatte bussen hela vägen till Stockholm men snacka om att tvåochenhalv timme till på bussen med en fyraåring med myror i brallan var drygt. Men vi kom ju hem iallafall. Fast det hade varit gött att byta färdmedel. Synd att planen sprack. Swebus får fan lära sig att gasa och hålla tiderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar