Katching!

Jorå. Nog blev det en tjej allt. Åh gud så go hon är. Världens snällaste lilla tösabit (än så länge) och vi är så glada allesammans. Hon har en stolt storebror, en trött och skör mamma och världens starkaste pappa. Precis som det ska vara.

14.47 på tisdagen den 11:e mars plockades hon till slut ut ur min mage. 50 cm lång och 4070 stadiga gram. Hon skrek för full hals från första sekunden vilket kändes skönt efter all information om att kejsarsnittsbarn kan ha problem med andningen från början, behöva syrgas och kanske hamna på neonatalavdelningen. Men inte Lillan inte. Hon gapade och skrek och när hon hamnade på mitt bröst så tog hon tag i tutten och tryckte in den i i munnen och började suga som en toka. Hahahahaha! Och AJAJAJAJAJ! säger jag nu. Höger bröst har jag så kallade såriga, vätskande amningsblåsor på som gör såinihelvetesont. Profylaxandning och en knytnäve i pannan och inget prat med vederbörande initialt under högertuttamning utförs nu. Mjölkstockning i två dagar hade jag också som jag tror jag hävt hyfsat bra nu. Stort, rött, tjockt bultande och värkande bröst med en liten febertopp på köpet hävdes med värmande vetekudde, kokheta duschar, värmande kindstrykningar av Lilleman, kramar av Vackre Mannen och åtskilliga timmar av handmjölkeri. Ja herregud vilket meckande det är. Men det är det värt! Vet att allt blir bra till slut.

Men åter till Lillan nu då. Hon äter som en häst, skiter som en karl och sover som en stock. Skriker endast vid av- och påklädning och på skötbordet vid blöjbyte. Hon är lika lugn och cool som i magen. Minns att jag åtskilliga gånger fick buffa på magen bara får att kolla om hon var kvar därinne. Man kan säga att det är samma sak nu. TOTALT TVÄRTEMOT mot första tiden med Lilleman alltså (men det är en annan historia - som jag har börjat skriva på men inte slutfört bara). Nu har jag till och med kunnat lämna henne med sin pappa och gått ut och lekt med Lilleman i snön (!) (vilket var tekniskt omöjligt med Lilleman som bäbis). Ja, det är verkligen roligt och annorlunda att få uppleva en lugn bäbis.

Det enda jag har att klaga på (förutom mina kroppsliga besvär) är väl att Lillans "vakentid" infaller cirkus mellan 23.00 och 06.00 vilket inte riktigt är i min smak ;o). Ska försöka tala henne tillrätta de närmsta veckorna. Hö hö!

Peace!