Bilder

Nykläckt!


Lillans och mammas hand


Små söta fossingar


Ser en aning skeptisk ut


Lilleman och Lillan

Katching!

Jorå. Nog blev det en tjej allt. Åh gud så go hon är. Världens snällaste lilla tösabit (än så länge) och vi är så glada allesammans. Hon har en stolt storebror, en trött och skör mamma och världens starkaste pappa. Precis som det ska vara.

14.47 på tisdagen den 11:e mars plockades hon till slut ut ur min mage. 50 cm lång och 4070 stadiga gram. Hon skrek för full hals från första sekunden vilket kändes skönt efter all information om att kejsarsnittsbarn kan ha problem med andningen från början, behöva syrgas och kanske hamna på neonatalavdelningen. Men inte Lillan inte. Hon gapade och skrek och när hon hamnade på mitt bröst så tog hon tag i tutten och tryckte in den i i munnen och började suga som en toka. Hahahahaha! Och AJAJAJAJAJ! säger jag nu. Höger bröst har jag så kallade såriga, vätskande amningsblåsor på som gör såinihelvetesont. Profylaxandning och en knytnäve i pannan och inget prat med vederbörande initialt under högertuttamning utförs nu. Mjölkstockning i två dagar hade jag också som jag tror jag hävt hyfsat bra nu. Stort, rött, tjockt bultande och värkande bröst med en liten febertopp på köpet hävdes med värmande vetekudde, kokheta duschar, värmande kindstrykningar av Lilleman, kramar av Vackre Mannen och åtskilliga timmar av handmjölkeri. Ja herregud vilket meckande det är. Men det är det värt! Vet att allt blir bra till slut.

Men åter till Lillan nu då. Hon äter som en häst, skiter som en karl och sover som en stock. Skriker endast vid av- och påklädning och på skötbordet vid blöjbyte. Hon är lika lugn och cool som i magen. Minns att jag åtskilliga gånger fick buffa på magen bara får att kolla om hon var kvar därinne. Man kan säga att det är samma sak nu. TOTALT TVÄRTEMOT mot första tiden med Lilleman alltså (men det är en annan historia - som jag har börjat skriva på men inte slutfört bara). Nu har jag till och med kunnat lämna henne med sin pappa och gått ut och lekt med Lilleman i snön (!) (vilket var tekniskt omöjligt med Lilleman som bäbis). Ja, det är verkligen roligt och annorlunda att få uppleva en lugn bäbis.

Det enda jag har att klaga på (förutom mina kroppsliga besvär) är väl att Lillans "vakentid" infaller cirkus mellan 23.00 och 06.00 vilket inte riktigt är i min smak ;o). Ska försöka tala henne tillrätta de närmsta veckorna. Hö hö!

Peace!

LYCKA!

Dopparedagen!

Klockan är snart 01.00 och jag måste gå och sova. "Sista måltiden" innan "le big snitt" är klämd och nu är det bara sömn och några gigantiska glas vatten som skall stjälpas innan 05.00. Sen är det STOPP på mat-och-dryck-fronten. 11.30 skall vi infinna oss på sjukhuset och få sjukhuskläder, dropp, bedövning och annat smått och gott. Sen är Lillan ute i vida världen och tiden i mammas mage är avklarad. Kommer både sakna magen men även tycka att det är skönt att den försvinner. Den är STOR, hård och tung. Och därinne ligger Lillan och gnuggar sig mot alla mina organ. I morgon får vi se hur hon ser ut. Om det nu är en hon.... ;o) Man vet ju aldrig.

Kram på er och tänk på oss i morgon! God natt!

Mina grabbar

Håller på att tömma kameran nu innan vi åker in på BB på tisdag. Och vad hittar jag där? Jo! Två underbara bilder på mina grabbs som jag bara måste dela med mig av.


Pussar Lillasyster i magen


Söt blivande storebror

Vecka 39 - sista veckan med magen för mig

Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.
Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Heldag på sjukan

Imorgon är det en spännande heldag på sjukan. Allt inför det stundande snittet på tisdag. Det skall visas film, snackas med undersköterska, narkosläkare, sjukgymnast, barnmorska och gynekolog. Provtagningar skall göras och sedan skrivs jag in. Shiiit vad spännande! Hemgång blir det såklart efter detta men då är allt klappat och klart för tisdagens äventyr. Herregud. Tänk att på tisdag har vi vår bäbis i famnen. Måtte allt gå bra nu. Men det är klart det gör. Det verkar gå på löpande band det här. "Näääästa kvinna på tur" ropar de säkert när jag är ihopsydd och klar.

Ja shit. Shit. Kommer inte på nåt mer vettigt att skriva. Jo! Käraste Atahari (se länklistan tillhöger) har förgyllt min trötta vardag med ett kärt besök. Hon fick klappa Karin-magen och vi hann beta av en bra dos "tjejsnack" och vaniljmunkar och kärleksmums. Precis vad jag behövde. Tack för besöket Darling. Love You!

Nu ska jag duscha och försöka sova. Tur att jag har en lugn bäbis i magen denna gången. Det är bara ryggen, foglossningarna och kisseriet-mitt-i-natten som hindrar mig från att sova som en prinsessa. Annats vare på Lillemans tid. Boxningsmatch dygnet runt. Men det är en annan historia. Natti!