Sömntutan

Men gud. Igår sov jag till kl 10.00 och idag till kl 11.00!!! Märks det att jag ligger minus på sömnkontot?

Idag är det prick två veckor kvar tills lilla Karin tas ut ur min mage med planerat kejsarsnitt. Fattar ni hur mycket jag längtar tills dess? Samtidigt som jag verkligen vill ha de här två veckorna att samla krafter på. Men mitt i natten när jag försöker vända sida och försöker resa mig upp och vagga till muggen, ja då önskar jag att jag vore av med den här tunga magen och värken överallt. Tudelade känslor och tankar alltså. Precis som det ska vara. Säkert.

Lilleman sa helt utan vidare häromdagen "jag älskar Karin". Åh vips var mammas ögon tårfyllda. Vilken goding han är. Vi får väl se hur det blir i verkligheten sen när vi kommer hem med en liten bäbis. Räknar med avundsjuka som såklart kommer övergå i kärlek och beskyddande av lillasyster. Klart det blir konstigt när vi plötsligt är fyra i familjen. En liten bäbis som stjäl gostid med mamma i soffan. Men det kommer gå bra tror jag. Vi är ju redan nu fyra i familjen. Jag, Vackre Mannen, Lilleman och Min Stora Mage som tar en hel del plats. Lilleman vet att Karin plaskar därinne och pratar med henne i stort sett varje dag, klappar magen, försöker stoppa in leksaker genom naveln och pussar och gosar med magen. Som han kallar Karin. "Ho hoooo?" kan han ropa in till henne och man ser en fot komma svepandes över min mage. Han säger också att han vill klä på henne, byta blöja och hålla i henne i soffan. Kärlek.

Jag kände tårna häromkvällen också. Karins tår alltså. Ååååhhh... jag vill snusa Karin nuuuu...

Mormor ska vara hemma och baka bullar och leka med Lilleman medans vi är på sjukhuset och föder barn. Sen att mormor har fått för sig att hon ska städa, mangla, tvätta osv det får hon väl tro. Hahahaha! Jag gissar att det istället blir lekparken, bygga lego och läsa saga.

Nä, nu måste jag resa mig upp. Ryggen och bäckenet pallar inte mycket datortid. Puss på er!