Men herregud rent ut sagt!

Baby föddes på tågtoalett, ramlade ut på spåret och överlevde.

Vilken kämpe!

Vecka 38

Kroppen: Om inte barnet vänt på sig själv kan det bli tal om sätesbjudning då barnet föds med baken/benen först. Om kvinnan har rymligt bäcken kan det gå bra, i annat fall brukar barnmorskan hjälpa till att vända barnet för att undvika sätesbjudning. Man får då vila en stund och sedan kopplar man in CTG och dropp med livmoderavslappnande medel. Barnmorskan trycker sedan försiktigt barnet i rätt riktning. Det kan vara smärtsamt för mamman och barnet kan vilja vända tillbaks igen varför vissa sjukhus väljer att göra kejsarsnitt istället.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Sömntutan

Men gud. Igår sov jag till kl 10.00 och idag till kl 11.00!!! Märks det att jag ligger minus på sömnkontot?

Idag är det prick två veckor kvar tills lilla Karin tas ut ur min mage med planerat kejsarsnitt. Fattar ni hur mycket jag längtar tills dess? Samtidigt som jag verkligen vill ha de här två veckorna att samla krafter på. Men mitt i natten när jag försöker vända sida och försöker resa mig upp och vagga till muggen, ja då önskar jag att jag vore av med den här tunga magen och värken överallt. Tudelade känslor och tankar alltså. Precis som det ska vara. Säkert.

Lilleman sa helt utan vidare häromdagen "jag älskar Karin". Åh vips var mammas ögon tårfyllda. Vilken goding han är. Vi får väl se hur det blir i verkligheten sen när vi kommer hem med en liten bäbis. Räknar med avundsjuka som såklart kommer övergå i kärlek och beskyddande av lillasyster. Klart det blir konstigt när vi plötsligt är fyra i familjen. En liten bäbis som stjäl gostid med mamma i soffan. Men det kommer gå bra tror jag. Vi är ju redan nu fyra i familjen. Jag, Vackre Mannen, Lilleman och Min Stora Mage som tar en hel del plats. Lilleman vet att Karin plaskar därinne och pratar med henne i stort sett varje dag, klappar magen, försöker stoppa in leksaker genom naveln och pussar och gosar med magen. Som han kallar Karin. "Ho hoooo?" kan han ropa in till henne och man ser en fot komma svepandes över min mage. Han säger också att han vill klä på henne, byta blöja och hålla i henne i soffan. Kärlek.

Jag kände tårna häromkvällen också. Karins tår alltså. Ååååhhh... jag vill snusa Karin nuuuu...

Mormor ska vara hemma och baka bullar och leka med Lilleman medans vi är på sjukhuset och föder barn. Sen att mormor har fått för sig att hon ska städa, mangla, tvätta osv det får hon väl tro. Hahahaha! Jag gissar att det istället blir lekparken, bygga lego och läsa saga.

Nä, nu måste jag resa mig upp. Ryggen och bäckenet pallar inte mycket datortid. Puss på er!

Vad gjorde jag nu då?

Klockan närmar sig 15.00 och vad har jag gjort hitills på min första dag "i frihet"?
("I frihet" betyder att jag slipper åka iväg, höggravid, till stress-jävla-skit-jobbet-fast-med-underbara-kollegor).

• Sov till 10.10 när telefonen ringde på nedervåningen
• Läste en tidning till kl 11.00
• Åt frukost,läste DN och surfade
• Bokade bord på en restaurang (som ligger 200 m härifrån) till ikvällens besök
  
• Pratade 1.5 h i telefonen med en "tjålsjuk" lillasyster som har foglossning (hua, stackar´n)
• Åt lunch
• Kollade på Oprah
• Pratade i telefonen med en ilsken kollega som spydde galla över vår personalchef
• Pratade i telefonen med Vackre Mannen
  
• Öppnade Aladdin-asken och klämde 5-6 praliner på studs och skriver detta inlägg

Så... nu ska jag borsta tänderna, bädda vår och Lillemans säng, lägga i en tvätt och sedan ta bilen till dagis och hämta skitungen (nej, jag kan inte längre gå fram-och-tillbaka till dagis för då känns det som att ungen ska trilla ut genom hugget plus att jag får aj-aj-sammandragningar och skärande foglossningsvärk).

Men... den här dagen har varit bra hitills tycker jag. Tror jag tar en pralin till. Smaskens!

Första dagen...

....på min ledighet innan bäbben tittar ut. Konstigt... Känns inte som att jag är "ledig". Snarare sjuk. Trist. Hoppas jag får tillbaka lite krafter innan det är dags.

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärthjud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet vid denna tidpunkt är 34.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan nu variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka 9 cm i diameter. De restrerande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis mellan 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 cm. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Vecka 36

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Hur som helst är det bra att ta reda på hur förlossningsskedet går till och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2000-2500 gram och längden är ungefär 45 cm. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man t.ex puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

*Ritsch*

Men shit...jag tror att jag spricker snart!

Fyra veckor kvar och jag fattar inte hur jag ska kunna bli ÄNNU större. Mitt magskinn krackelerar snart - *ritsch ratsch* liksom. Plus att det känns som att det blir hål i marken när jag går. Hajja hur tung jag är.

*suckar och biter ihop*

Bilder från minisemestern

Sköna Ålandsbilder kan skådas här nedan.


Lilleman myser vid vattnet


Skönt för själen


Vår?


Sötnos med pälsmössa


*Oiii oiii oiii*, sa fiskmåsarna


Bus på balen


Lilleman vill bli cowboy när han blir stor


Ett dopp kanske?


Båtklubbsbojen


Lilleman vill ut på bryggan men mamma säger "nej"


Vill man tillbaka till jobbet efter det här?

Fatso

Katten Valross in da house!
(och den här bilden är ändå en vecka gammal. Imorse kunde jag stänga jackan, men inte när jag gick hem från jobbet. Shit, vad det växer nu!)

Minisemester

Lördag till tisdag har spenderats på ljuva Åland på en liten ö som heter Seglinge. Tre färjor, en hel del bilåkande och sen är man till där. Känns som man är vid världens ände. Vackre Mannens föräldrar bor i denna idyll bland hästar, hundar, fiskmåsar, svanar, rådjur och en hel del annat. Kände verkligen hur kroppen slappande av totaltoch bara sög åt sig all frisk luft, alla dofter och alla sköna ljud. Man hör inget bullrande av bilar, grannar som snickrar på nätterna, tonåringar som fylleskränar utanför fönstret eller rökdoft när grannen suger cancerpinne på verandan utan det är heeelt tyst... Tyst förutom på vinden, havet, måsarna eller nån båt som puttrar på vattnet. Härlisch må jag säga. Och gott för själen.

Stoppar in lite bilder i helgen. Nu gör ryggen för ont framför datorn. Ska klämma kokosboll i soffan istället.

Pöss!

Vecka 35

Kroppen: Om kvinnan fick instruktioner om att vila pga tidiga sammandragningar tidigare i graviditeten kan man nu pusta ut. Barnet anses nämligen ha goda chanser att överleva om det skulle födas. Det behöver oftast bara ligga i kuvös för att hålla värmen.

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar.

Vecka 34

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning. ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Ibland kan förvärkarna komma tätt och upplevas som riktiga värkar, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas samt främmande personers röster.