Jag mår skit! Men det skall bli ändring på det...

Kort sammanfattning om nuläget eftersom det gör så nedrans ont i ryggen att sitta framför datorn (jag fick lov att skriva på det här inlägget i två dagar eftersom jag inte kan sitta här långa stunder).
Nu är jag sjukskriven på 25% och jobbar med andra ord endast sex timmar varje dag. Skönt! Två sista veckorna i februari jobbar jag 50% innan jag glider in på föräldraledigheten. Jag mår piss-dåligt helt enkelt. Det gör ont i stort sett överallt (både utanpå och inuti kroppen) och jag är så fruktansvärt trött och slut både psykiskt och fysiskt. Efter den korta julledigheten har min kropp och mitt sinne äntligen synkats ihop och jag kan äntligen erkänna för mig själv att nu måste jag varva ned ordentligt. Min kropp är tung, magen gör ont (både sammandragningarna och magkatarren), ryggen skär och värker, bäckenet smärtar och knakar, jag får ingen luft, pulsen är hög, sova en hel natt är det inte tal om och allt jag vill nu är att försöka samla kraft innan Lillan anländer.

Under de här sista veckorna på jobbet skall jag verkligen FÖRSÖKA med hela mitt hjärta att inte stressa och inte försöka hinna med allt och inte jobba över även om det är svårt när det är som det är på min arbetsplats. Om man säger så här, på mitt jobb skulle vi behöva vara säkert fyra gånger mer personal för att hinna det vi måste hinna utan att må ap-dåligt. Men samma belastning måste vi klara av ändå. Fast det gör vi såklart inte och vi har ständigt dåligt samvete. Med andra ord hyfsat tröstlöst. Deadlineklockan klämtar, paniken och stressen avtar aldrig för efter klockan klämtat måste vi börja om på ny kula. Ekorrhjul. Och jävligt trist. Vi har mycket arbetsskador, några fall av utbrändhet och 99% har stressymptom av olika grader. Inte så konstigt att vi haft ett rejält manfall de sista månaderna. Visst vi har ett gäng nya nu men de är inte i drift förrän tidigast om ett halvår. Min önskan är att detta kommer att vända någon gång men än så länge ser jag inget ljus. Men det är inte mitt fel och jag kan bara göra mitt bästa och från och med NU sänks kraven på mig själv som enskild arbetare.

Här är exempel på mantran jag MÅSTE köra för att fixa de här sista veckorna (egentligen skall jag alltid rabbla den här ramsan även om jag är höggravid eller inte, men bättre sent än aldrig).

• Jag SKA gå hem i tid, dvs inte jobba övertid.
• Jag SKA inte tänka på jobbet när jag är hemma.
• Jag ÄR bra och gör så gott jag kan.
• Jag KAN INTE HJÄLPA ALLA som vill ha min hjälp under en dag. Folk måste lära sig att fixa saker och ting själva.
• Jag SKA inte stressa och skjuta på lunchen i flera timmar för att fixa och trixa eller försöka hinna få ut jobb, det får vänta istället.
• Från och med nu är det jag, min kropp, min hälsa och framför allt min bäbis i magen som MÅSTE komma i främsta rummet.
• Det ÄR INTE MITT FEL att det är fucking jävla kaos på min arbetsplats och jag SKALL INTE GRUBBLA på det eftersom det bara är "toppskiktet" som kan ändra på detta.

Så!

Skall även in snart på bäckenröntgen för kontroll om det blir planerat snitt eller inte. Vi får välan se. Nu skall jag pussa sonen innan han somnar.