Lilleman gosar redan med Lillan (eller Karin som vi kallar henne - förutom Lilleman som kallar henne Kerstin). Han drar bestämt upp min tröja, klappar magen men sin lilla lena hand och lägger sin kind mot den för att sedan skratta och börja "prutta" på magen (ni vet så där roligt man kan göra när man trycker sina läppar mot någons hud och blåser ett rejält fjärt-ljud). "Prutta Kerstin på magen" säger Lilleman och skrattar högt. Igår fick hon också låna en duplo-lego-kloss av Lilleman som hon fick räckt till sig genom min navel. Han brukar även försöka kittla henne. "Bäbissyrran" har han även kläckt ur sig lite käckt några gånger. Allt det här är så ljuvligt att uppleva och jag längtar tills de får träffas på riktigt.
Men var sak har sin tid och de här resterande 19 veckorna behövs nog för att både vi och Lilleman skall vänja oss ännu mer vid tanken att vi skall få en fjärde familjemedlem. Lite konstigt känns det nog allt. Det har ju varit vi tre, i ur och skur, i över två år nu och nu blir vi fyra. Skumt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar