Reggea och ultraljud

Förr-förra helgen var jag på middag med två gamla klasskamrater, och även bästisar, från mellan- och högstadiet. Det var ett tag sen vi sågs men eftersom vi spenderat så mycket tid med varandra så kändes det som "igår". På väg hem "miss-i-nassen" så träffade jag på en reggea-man med MC Hammer frisyr på tunnelbanestationen. Eftersom jag inte har problem med att prata med okända utan oftast bara tycker det är roligt så pratade vi på där en stund innan tåget kom in på stationen. Han frågade på engelska med bred jamaicansk dialekt vad jag skulle göra ikväll. Jag berättade att jag skulle hem för jag var trött och gravid. "Ohhhh!", utbrast han och sken upp i hela ansiktet. Efter det kupade han sina händer framför min mage i luften och sade "it´s a her, and I´m gonna bless the child for you". Sedan frågade han om han fick känna på magen och det fick han. Han mumlade något ohörbart men det kändes bara bra. Helskön snubbe. Vi pratade vidare på tåget och han gav mig några råd och tips inför förlossningen; "just relax and listen to some slow reggea-music or african jazz and tha baby´s gonna come to you". Ett mycket märligt möte med en total främling som gjorde starkt intryck på mig (och omgivningen må jag säga).

För att förlänga historien ytterligare så var vi på ultraljud igår och såg lill-kotten för första gången. Och visst! Reggea-mannen hade rätt! Klart det är en liten pingla därinne! Helt underbar liten vild flicka som under de 35 minuter vi tittade inte låg stilla med benen en enda sekund. Händerna dock var största delen uppe vid munnen med tummen instoppad. Vilken upplevelse! Och då har jag ändå gjort detta med Lilleman tre gånger innan. Men denna känsla att äntligen få se att det verkligen är en bäbis därinne är obeskrivbar. Allt var jättefint med pinglan och som barnmorskan beskrev henne "en alldeles perfekt liten flickbäbis".

Tur att Lilleman hade önskat sig en Lillasyster nu då... han blir ju så arg när han inte får som han vill...

*snyftar glädjetårar*