Flyget gick på morgonkvisten (sisådär 6.30 eller nåt) och avfärden gick hemifrån vid fyrasnåret. Mamma och jag börnade iväg i hennes Volvo till Arlanda och förväntingarna var faktiskt hyfsat stora. Längtade efter sand och sol och min bikini. Resan började dock inte så bra (vi har ALLTID extremt otur i min familj) utan Lillasyster ringde från Gävle 02.50 och sa att inget tåg hade kommit. Ett tåg som skulle komm 02.05 och ta henne från Gävle till Arlanda. Efter en erfarenhet av fem års pendlande så sa jag bara "TA BILEN - HAJJA - DET KOMMER INGET TÅG - LOKFÖRAREN HAR FÖRSOVIT SIG" (något som ofta hände under min pendlingstid V-ås - Sthlm). Så hennes snälle taxichaufför till sambo skjutsade henne hela vägen till Arlanda så hon stod där och väntade så snällt när vi droppade in (ja, han arbetar även som taxichaffis). Syrrans förväntningar var dock inte lika stora eftrsom hon är mer inne på Afrika-fronten när det gäller resor (men det är en helt annan historia).
När vi står där och väntar infaller nästa oturshändelse. Lillasysters sambo som då var på väg hem ringer från en bensinmack (ja, han hade glömt mobilen hemma) och ber syrran föra över pengar till hans kort så han kan tanka. Euhm(?) säger Lillasyster, för över pengar och får sen lov att ringa upp bensinmacken där en trött bensinmacksjobbare svarar. "Har jag en karl som står där i krokarna?", frågar syrran. "Japp", svara bensinkillen och syrran låter meddela att pengar finns på plats. Dessa grabbar, hur skulle de klara sig utan oss kvinns (nu skämtar jag - inga mothugg tack). Sambon bränner vidare upp till Gävle och åker in till sitt jobb (han skulle börja jobba 07.00 på sitt pass som taxichaufför) och meddelar att han varit upp hela natten för att skjutsa sin kära sambo till Arlanda så att hon inte skulle missa sitt flyg till Gran Canaria. Han ber därför att få skjuta på sin arbetstid så han får sova någon timme iallafall. Han ska ju för böfvelen köra bil i sitt jobb. Arbetsgivaren blir sur och ger honom sparken några dagar senare med orden "det var ett dåligt val, jobbet går före privatlivet". Idioter. Dagen efter fick han nytt jobb hos ett annat bolag som även sade att så skulle de aldrig reagerat. Skönt! Det här har ni säkert redan läst i Actionhjältens blogg... så... åter till resan!
Vi går på planet, Shiiiit vad trångt det var. Tycker det bara blir trängre och trängre för varje gång man flyger. Kanske har nåt att göra med min häck-size kanske? Nej, absolut inte! Resan gick bra, med tillhörande applåder BÅDE vid start och landning. Pensionärer var majoritet och ljudnivån höjdes markant under resans gång (ja, folk beställde in starksprit kl 09.00 på morgonen). Vid landnind hördes inga barnskrik, bara pensionärernas tjatter om vilka som skulle dansa med vilka och vilka dansställen de skulle besöka. *PUST*
Just ja, höll på att glömma. Oturshändels nr 3 hände just vid starten på Arlanda. Som den flygingenjör jag är så hörde jag vid uppstarten av motorerna att "hmmm... det här låter icke bra..." De tjöt på ett konstigt sätt i takt med att varvtalet höjdes. Vid klimax sa det *PANG* och sen blev det helt tyst. Ehhh... *pling* säger högtalaren och kaptenen meddelar att ena motorns reverser har pajjat. Den som bromsar hela skiten. Det gick att flyga ändå men vi måste vänta på en mekaniker som skulle komma dit med en låsningsanordning. Så där satt vi. I en och en halv timme. Trångt. Varmt. Men sen startade vi och flög hela vägen lång till Gran Canaria utan problem. God mat var det också. Faktiskt!
Kvällen spenderades på hotellets lokala poolbar där vi intog premiärdrinken för resan. Servitrisen tyckte dock att den var för dåligt gjord så vi slapp betala. Tack! Turen börjar vända (hittade också en mini-cointreau-flaska på planet som rullade mot mina fötter - det var också "tur" - att sen Lillasyster drog fingret ur led när vi gick på bussen till hotellet var otur. Blå och tre gånger så stor blev den också...*suck*).
Hotellet var hyfsat fräscht med en liten kokvrå, två sängar, en soffa och en liten TV (med SVT på *dubbelsuck*) Mammy hade betalat extra för "delvis havsutsikt" så visst hade vi det. Delvist alltså. Tyvärr så bestod den största delen av utsikten av en grusplan med två grävskopor som började varje morgon klockan 7.30 att flytta stora stenbumlingar. Tack! Vi hade dock en charmig klipphylla med Kanariska hus övanför så man kunde slita blicken från grävskoporna då och då.
Två fräscha grävskopor
Delvis havsutsikt
1 kommentar:
Men se där ja! Somo jag har väntat, sötis. :) Låter ju lovande, trots all otur.
Skicka en kommentar