Ringrostig

Snacka om att man är ringrostig när det gäller uteliv och discodans. Jag och favvogranntjejen gick ut i lördags. På Blue Moon Bar. Vi är typ aldrig ute och tänkte att nu får vi ta tag i det här. Vi saknar båda två att stuffa på dansgolvet. Verkligen JÄTTESAKNAR. Så fort jag hör en "discolåt" med BPM över 120 så rycker det i kroppen. Så nu tog vi tag i det! Och gick ut. Trotsade snuva, öronvärk, snor, huvudvärk och störtblödningen allan-ballan (ja, jag pratar om mens). Var helt slut egentligen men ut skulle vi. Vackre Mannen blandade drinkar åt oss (det behövdes inte så mycket för att få igång oss) och skjutsade oss till tunnelbanan. Ett depåstopp på Pub Anchor (av någon konstig anledning hamnar jag alltid där, but I like it - a lot!) och sen gick vi vidare till Blue Moon. Oj. Vad. Vi. Stuffade. Och oj, så roligt det var. Och OJ vad ont i fötterna jag fick (klackskor är inget jag använder till vardags) och satan vilken träningsvärk som spred sig i kroppen dagen efter. Men det var det värt. Absolut! Benen var möra som oxfileér och låren bultade av smärta. Ryggen pajade. Ha ha ha! En eloge till Vackre Mannen som var hemma med Lilleman och höll ställningarna medans morsan var ute och stuffade.

Dagen efter var jag en zombie. En trött glad zombie dock. Vi tog oss faktiskt ut till ett vindskydd vid en sjö och grillade korv. Vackre Mannen var bara glad att jag följde med. Jag satt där som en prinsessa med Lilleman i knäet medans Vackre Mannen högg ved. Lilleman somnade vid elden till slut och när jag själv höll på att nicka till begav vi oss hemåt.

En mycket lyckad helg må jag säga!