Jahapp, då kan vi lägga till öroninflammation på listan över faktorer som gör att Lilleman inte kan röja runt på dagis. Men shit! Hur skulle vi kunna veta det?! Han har inte gnällt, tagit sig på öronen eller på något sätt visat att han har ont. "Vissa barn visar inga tecken alls", sa läkaren igår. Läkaren tog en titt i öronen "för säkerhets skull" strax innan grabbarna var på väg därifrån, och utbrister "oj då, det här ser ju inte så bra ut - den här lille grabben har ju öroninflammation". Så nu tvångsmatar vi Lilleman två gånger om dagen med penicillin smaksatt med "tutti-frutti". Jomentjena! *asgarv* Men strunt samma om han vrålar som en stucken gris - penicillinet ska ner så han blir frisk. Därmed basta! Och vi ser redan en färbättring på snorfronten/ögongegga-fronten. Skönt!
Och från det ena till det andra: Var fan är snön??? "Det blir en grön jul" vrålar tidningarnas löpsedlar ut mot oss. Vad är detta? Jag ska ju pulsa i snö, skotta, göra snölyktor, åka pulka osv. Istället tänkte jag kratta ihop den sista lövgeggan på tomten nu i helgen. Den 9:e december. Snajdigt!
Vi har äntligen fått en tid när pappa ska kolla upp sin tumör. På onsdag skall han undersökas samtidigt som vi är på Luciafirande på dagis och tittar på Lilleman i tomtedräkt som försöker sjunga "tipp-tapp-tipp-tapp-tippetippetipp-tapp". Snacka om kontraster.
Funderar på om jag ska försöka hinna med att skriva mer om andra saker än händelser i vardagen. Typ tankar, funderingar, grubblerier etc. (Ha! Det här är ju en fundering!) Jag menar, om jag gör det så kanske folk börjar kommentera? Jag vet att det är en del som läser och jag skulle bli så grymt glad om jag läste en kommentar eller två någon gång iallafall. Annars blir det lite som när man gick i skolan, läraren står och messar om kolvätebindningar hit och andragradsekvationer dit och skulle inte märka om vi elever satt där. Äsch, det var en dålig liknelse. Gissar att det är nog bara mitt bekräftelsebehov som är lite på sparlåga och behöver en skjuts (ett skjut?). Jag skriver för att det är skönt att tömma hjärnan. För min egen skull liksom. Gissar att mer eller mindre alla bloggare kommer till den här punkten. Punkten när vi vill veta vilka ni är därute i cyberrymden!
Ha ha... lustigt om jag inte får en enda kommentar på det här inlägget heller. Då får jag nog börja lägga ut nakenbilder eller något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ser fram emot nakenbilderna så bortse från denna kommentar...
/Viking
Visst är det tråkigt när ingen kommenterar och man vet att man har besökare! Jag kommenterar inte heller alla bloggar jag tittar in på. Men de som ofta kommenterar hos mig brukar jag besöka och kommentera. Fast inte alltid. Ibland har man ju inte så gott om tid och hinner knappt gå runt och läsa alla bloggar.
Ehh... :D Jag får instämma i föregående talares påstående. Dessutom läser jag ju här för att hålla mig uppdaterad om dig och er alla. Inget fel i om du vill skriva mer om funderingar, men jag gillar det som det är nu. Det är ju du, det med. Jag ska försöka bli bättre på att kommentera. Promise!
PS. Fast det är klart, nakenbilder... Mm. ;)
Jobbar på nakenbilderna! Kameran åker fram så fort Lilleman har somnat! Allt för att få folk att skriva ; ) Jag brukar försöka få in en kommentar då och då hos dem jag besöker dagligen. Det ju det enda livstecken folk får från en liksom. Enda beviset på att folk tittat förbi, läst, stannat upp och kommenterat. Jag vill få folk att stanna upp! På min blogg har kommentarerna varit sparsmakade och efter en tid börjar man fundera hur man ska bära åt för att få lite livstecken från andra utom min trogne vapendragare - Actionhjälten ; ) För jag vet ju att ni finns där... Så ni ska veta hur himla glad jag blev nu när ni tre hade skrivit! Tjohoooo! Ska fira med en bit lax snart. Men ni har ju rätt - ibland hinner man bara inte helt enkelt...
bekräftelsebehov? Skall jag ta det som en pik? Eller? ;)
Actionhjälten: Självklart INTE en pik till dig. Du bekräftar mig alldeles perfekt darrrling! Det är mitt bekräftelsebehov i bloggvärlden som behövs fyllas på en smula. Men det hajjade du nog redan. Du ville bara vara lite rolig... Lustigkurre där! God lax vi gjorde förresten. Inte helt fel lunchlåda asså! *smaskar*
Skicka en kommentar